Julklapps tips

Hur skulle det vara att starta det nya året med en riktig
 
Mental Kick
 
Häng på webb kursen 
 
Enkelt - Fritt - Roligt - Gemenskap - Känsla
 
Ser fram emot ha dig med.
 
 

Timing - Kvickare

Ständig träning. Så kan man verkligen benämna min höst.
 
 
Jag och hästarna har tränat mer än någonsin och på ett mycket systematiskt och givande sätt.
Idag var det dags för ett pass för Satskia från Holland. 
Först satt jag på hennes sits tränings stol och fick verkligen en bra känsla av vad som sker när man lyckas slappna av i muskelaturen och sitta djupt i sadeln. 
 
Mjukhet och balans är det viktiga.
Att sitta på båda sittbenen likaså.
 
Vi jobbade med Lösgjordheten och att jag ska bli kvickare i hjälperna .
Oj oj vilken effekt.
Hästarna blev så fina och jag njöt i fulla drag. 
Elegant travade som aldrig förr. 
 
Härlig känsla 
 
 
 

Så vad gäller nu?

Denna vecka har varit tuff, men den har förgyllts av underbara ridpass och uppiggande stalltid. Tyvärr har det sistnämnda inte varit möjligt de två senaste dagarna. Jag har länge gått runt med en envis förkylning som bara har blivit värre. I och för sig är inte det så konstigt, med tanken på tempot jag har haft. Men det är frustrerande i vilket fall! Jag vill ju träna, speciellt eftersom Frukke har gått så otroligt bra sedan Nina var här och satte oss på rätt spår. 

Istället för att sitta och vara bitter över att jag ligger hemma i sängen istället för att vara i stallet så ska jag passa på att skriva ett inlägg om upplägget med Frukke. 

 

 
 

Planen just nu är att befästa vänstergalloppen. Frukke har främst hobbyridits innan, så det har inte lagts speciellt mycket fokus på liksidighet. Nu råkar Frukke ha det svårare för sig i vänster varv, både i galopp och i alla andra gångarter. Vad som antagligen har hänt är att hon har låtits gå i höger gallopp istället för att jobba i båda galopperna. Jag trodde denna svårighet berodde på att jag var oliksidig eller på att det var något fel på Frukke exteriört, inte eftersom hon helt enkelt inte är van vilket har visat sig vara fallet.

 

Som vi kom fram till med Nina så kan hon mycket väl gå i vänster gallopp, men för att detta ska kunna göras väl så måste hon musklas  mer och jag måste rida mer aktivt. Frukke har en väldigt stor galopp, som kräver mycket styrka att bibehålla. Styrka hon inte riktgt har än. Därför gäller det att börja använda dessa muskler i små omgångar. Det är tungt för henne att använda hennes gallopp, för att inte tala om hur jobbigt det är för mig att rida i den. Därför ska jag nöja mig med lite galopp för varje gång vi galopperar, istället för att sätta ribban för högt och förvänta mig att vi ska kunna behålla galoppen varv efter varv runt ridbanan. Istället så tar vi det lite i taget, firar de små framstegen och sist men inte minst fokusera på att träningen är rolig och belönande!  

 

 
 

För att dessa fattningar ska fungera så måste jag också skärpa mig. Frukke kan nästan vara lite valpig när man rider henne, till skillnad från hästarna jag har ridit innan som man snarare måste “låta vara”. Frukke behöver mitt stöd och min balans i fattningarna mycket mer än vad mina små ponnysar behövde. Det har därför varit svårt för mig att inse på egen hand att anledningen varför Frukke inte fattar vänster galopp med mig inte beror på att jag lägger mig i för mycket, utan eftersom jag inte har gett henne tillräckligt mycket stöd. Där gäller det att jag kommer ihåg att inte gå tillbaka till gamla vanor. Då har jag bett min Mamma att påminna mig vid ridpassen hon ser på. Mamma är ingen meriterad ryttare, men hon har hängt med på många träningar jag har varit på, bland annat den jag hade med Nina. Så hon känner igen mina olater och svagheter som ryttare. Efter träningen så satt vi ner tillsammans och skrev ned vad vi kom fram till under träningen. Det är en något nördig metod, men det är väldigt hjälpsamt att skriva ner den viktigaste informationen så att man kommer ihåg vad som har sagts. Kan man då dessutom ha någon som hjälper till med att tjata om vad man skulle jobba på tills nästa träning så har man verkligen en bra möjlighet till att utvecklas på eget håll, utan tränare. I slutändan vill man ju inte ta ut en tränare för att tjata om samma olater man kan ha som ryttare, utan man vill ju använda tränartid till att få nytt material att jobba med. Men det är klart, då måste man svälja lite stolthet ibland. Att jag ber min Mamma att lägga sig i min ridning och tjata på mig ännu mer säger en hel del om hur villig jag är att bli bättre. 

 

Annars ska vi fortsätta på samma spår. Det gäller noggrannhet och aktiv ridning. Jag har ju nu spenderat väldigt mycket tid med väldigt grundläggande saker, eftersom jag inte har jobbat någonting i galopp. Istället har jag jobbat väldigt mycket i skritt och med övergångar. Helt enkelt finslipat på grunderna. Och det är jag himla glad över! Dels har detta lugna upplägg gjort att jag har haft ork nog att rida utan att slita ut mig själv. Dessutom har det gjort att Frukkes och min kommunikation är väl på plats och att vi har en bra bas för vidare arbete i dressyren. 

 

I veckan kunde min moster hänga med till stallet, och jag fick visa henne vad hon själv tyckte var riktigt fina övergångar och en taktfast, lydig häst. Vilket var otroligt roligt att höra! Min moster har stöttat mig otroligt mycket både under cancerbehanlingar och i min ridning, så det var verkligen kul att kunna visa upp att jag har inte bara haft orken att utveckla “min” hästs ridbarhet och lydnad, men också att jag har tagit mig tiden till att göra det, istället för att göra som jag gjorde när jag var yngre - fokusera på det “svåra” och slarva med grunderna. 

 

 

Planen är nu att utveckla grunderna för att långsamt befästa vänstergaloppen. Veckoschemat är utbyggt efter dagar med fokus på bakbensaktivitet, lösgjordhet och balans. Detta igenom att träna övergångar och tempoväxlingar,  använda mindre inslag av sidvärtsrörelser samt variera formen. Igenom det så känns målet av en häst som är välbalanserad, mjuk och lyhörd i alla gångarter. Det kanske verkar som ett ganska tråkigt mål som dessutom är svårt att utvärdera, men det har mycket att göra med mina förutsättningar och mål inom ridningen. Som ryttare har jag inga större mål, utan jag vill bara utveckla en bra känsla för riding och hästhållning. Jag har inga speciella tävlingsambitioner, nu eller för framtiden. Men däremot vill  jag lära mig så mycket som möjligt. Det motiverar mig! Sedan så känns ett mål baserat på hästens ridbarhet mer relevant än något annat, just eftersom jag inte vågar utgå ifrån att min hälsa kommer att tillåta mig att träna så pass mycket som jag gör nu. Därför väljer jag medvetet att inte ha konkreta mål, utan en vision som jag kan jobba mot . 

 

Och så självklart gäller det att hålla igång även när man inte kan vara i stallet. Jag fick en riktigt bra bok - Hästen i rörelse: guide till ökad prestationsförmåga av Gillian Higgins - i födelsedagspresent av Nina för ett tag sedan. Den handlar om hästens anatomi och hur den påverkar hästens prestation, något jag verkligen har velat lära mig mer om! Så nu har jag tagit del av viktiga övningar och råd om hur jag ska göra för att uttnytja tiden jag spenderar i sadeln till max. En fin tröst när man känner att det är i stallet man borde vara, och inte på sjukhuset. Stort tack för den!

 

Men nu ska jag äntligen åka ut till stallet igen! Ha det bra!

//Ellinor Carlsson

 

RSS 2.0