Konvertering av hoppryttare och cancerrehabilitering på Stall Stark

Hej! Jag heter Ellinor Carlsson och idag ska jag berätta om mitt besök på stall Stark. 
 
Men först vill jag presentera migsjälv. Jag är 18 år och bor I Stockholm. Jag har tränat för Nina när jag yngre, åren då jag hade egna ponnyer som jag tävlade i hoppning. Detta innebär att inte bara har jag haft förmånen att inspireras och lära av Nina under många år, utan också fått se Stall Stark utvecklas till den fina anläggningen den är idag. Min ridning lades på hyllan 2011 och min dåvarande häst såldes för min akademiska satsning så jag skulle kunna studera på en avancerad gymnasielinje, samla debattmeriter och volontärarbeta så att jag skulle kunna uppfylla min stora dröm att studera på universitet i England.
 
Dessa planer ändrades när läkare på Karolinska sjukhuset hittade en elakartad cancertumör i ett av mina ben. I Maj detta år blev jag diagnosticerad med Sarkom. Planerna att åka till England har förskjutits för att jag ska kunna behandlas med tunga cellgifter och bli kvitt den där tumören. Rastlös, utmattad och besviken sökte jag mig tillbaka till hästarna - Det bästa beslutet jag har gjort på länge!
 
Under detta år är planen för mig att rida så mycket jag kan. Hemma i Stockholm spenderar jag så mycket tid jag kan i sadeln. Det har varit en rejäl skillnad att rida lite tyngre kallblodshästar i dressyr ifrån vad jag var van vid, att busa runt med pigga hopponnyer. Därför har jag varit lite osäker i min ridning. Det är så lätt att bli hemmablind för sina egna olater i ridningen, och trots att jag inte har några stora ambitioner med min ridning så är det väldigt viktigt för mig att när jag väl rider så ska det göras väl. Speciellt nu när jag rider mer dressyr än hoppning så har jag varit lite vilse. Ni kan ju då förstå hur glad jag blev när Nina bjöd ner oss till Väderstad för träning!
 
Nu har ju jag som sagt ingen egen häst att ta med mig till Stall Stark, och tur är kanske det. Istället fick jag ju rida Ninas fina Lazio Magi - Lasse. Nina utformade övningar efter mina behov som sjukling och de svårigheter jag har har beskrivit med hästarna jag rider hemma. Fokuset på passet låg på att jobba Lasse i bra takt och aktivera ryggmusklerna. Sedan fick jag också träna bakdelsvändningar, så nu har jag stenkoll på det med! Lasse är verkligen en fröjd att rida just eftersom han reagerar så väl när man gör rätt. Man tränar liksom för Nina och Lasse samtidigt. Jag följer Ninas instruktioner och Lasse reagerar positivt direkt. Det var väldigt lärorikt att jobba med en häst som är så välriden. 
 
 
Tyvärr har jag inga bättre bilder på mig och Lasse, men jag är övertygad om att en fin häst gör upp för dålig bildkvalité!
 
Jag har nu lämnat Väderstad med en djupare kunskap i vad jag som ryttare gör och hur det påverkar hästen jag rider. Och självklart metoder för att åtgärda mina olater som ryttare. Det är en inspirerad och motiverad Ellinor som nu är tillbaka hemma för att rida “mina” hästar. Dock ska jag se till att komma tillbaka så snart som möjligt för att rida, lära och inspireras ännu mer! Förhoppningsvis hör ni mer ifrån mig :) 
 
Ellinor Carlsson



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0