Vi ägde världen vid fikatiden

Detta som ja nu skriver, borde man kanske inte skriva, men nu är det ju så att detta är en träningsblogg och om vi skriver att det går super hej där och vi ska vinna det och det. hur mänskliga verkar vi då egentligen? Och med all ärlighet skulle ni gå på den bluffen? Njaaaa de tror ja inte. 
Så nu ska ni få något att smaska på. 
 
Avocado, underbart fina muskelknutte Avocado skulle in i 110. Ibland kan man säga, gu vilken svår bana, och hästen känns trött, de är storm ute etc. Ni förstår mig. Men om jag nu ska komma till saken.
 
Långfredagen
 
1. Hästarna packade och klara, mot Kinda! Här ska debuteras 110! dansade fram till tävligen, oj de var lite senare än jag räknade på. Inga problem, en långfika, men först ska jag gå banan för 100 (för jag gillar att analysera banorna) och tycker, den är lite svår. Försöker tänka tillbaka till den här tiden på året när vi var ute och debuterade 1m med avocado och hela companiet. 
(i detta nu häller mamma ut hjortspat.. till såsen på påskmiddagen jag får ont i magen av att skratta såhär mycket!!!)
 
Ser 1meters hoppningen och tar en långfika där allt mellan himmel och jord disskuteras. Mycket trevligt hade vi och vi är som sagt innan väldigt positiva på dagens starter som snart ska genomföras. 
 
2. NU är det dags! Vi tar ut Avocado och Justicia för vi tycker att hellre ha henne ute och hon får ledas runt än  att jag travar rätt upp till transporten och ska byta som om hästarna vore racerbilar. Nej nej hon får komma ut. Avocado glänser, det är bara muskler, (body builder i hästformat) det kommer gå bra detta. 
Har gått banan och den är tekniskt svår, de har kortat av ridhuset för att kunna ha framhoppning inomhus, takten är bra men banan blir svårare. ganska logiskt... 
 
Hoppar fram, ja han är lite stressad, försöker under begränsad tid få honom till den häst som sätter sin kraft på precis rätt ställen i sina rundor. kom igen Avocado! 
 
3. Banan, där allt arbete ska visas, vad som händer utanför om han är fin, busig, ja allt, det är här vi sätts på prov. Här visar vi upp våra kunskaper och vill vara bäst, rätt och slätt. 
 
Det är nu det blir intressant, vilken galopp, vilken power, kontrollera den mot första hindret, fokuserad! en kruckig sväng, han stannar, attrans! något får honom i lite panik och han ryggar häftigt bakåt och slänger sig åt sidan. 
Nu går vi igenom mina egna tankar, tänk så mycket om mig själv ni får veta nu. (haha)
Härlig galopp, håll koll på hans ytterbog!, bra flyt, vänd,bra, ..., NEJ!, vänta avocado..!, nej, nej, nej, vad i.., jaha men hej på dig... 
Med andra ord, jag åkte av, hans plötsliga och mer eller mindre panikslagna slunga bakåt fick mig ur balans och jag klara inte av att hålla koll på min egen kropp och all dess lemmar. 
 
Summa sumarum. Charlotte Stark, ramla av, jämsides med startlinjen, hon och Avocado var första startekipaget och skulle ge svårighetsnivån på banan. haha, kom inte ens så långt att det skulle gå att avgöra svårigheten till på banan till häst. 
 
Men vad jag vill säga, detta skulle kunna driva en till vansinne, tårar, frustration, en kort sekund av galenskap, ja man blir rätt ut sagt förbannad och man skäms. Jag skämdes, jag kände mig som om jag var ett skämt, att all kunskap jag bar på inte spelade någon roll. Jag såg ner på mig själv, men jag såg aldrig ,för en sekund ner på Avocado, jag tvivlade aldrig på hans kapacitet. 
Jag kunde ha gjort svängen bättre, Avocado kunde ha tagit tag i det, det finns så många element som spelar roll men! gråt inte över detta. Om ni kan se det komiska i detta precis som jag gör, då kommer ni ha ganska roligt. 
Och det bjuder jag på!
 
Resten av dagen flöt på, Cia och Hyacint hoppade så bra de kunde och jag är stolt över deras insats. 
Vi talade med överdomaren och hon lät mig gå in med Avocado igen. TACK! så när tävlingen var slut så gick jag in och hoppade banan. (hela banan) han gjorde det jättebra, lite skakis, man kände att det hade tagit på honom men han slappnade av och tog tag i sina uppgifter som han brukade göra. Jag gick ut från ridhuset stolt över hästen jag red och inte minst över mig själv. 
 
När vi ska åka hem är klockan närmare 19.00 är vi de enda kvar. Vi sitter fast. Nu börjar det bli lite jobbigt... Jag springer till ridshuset igen och frågar om jag kan få låna en traktor? De ska prata med Åke som vattnar banan och han är snäll och hjälper oss.
Han kör traktorn och försöker dra oss, men nej. lasta ut häst 1, av med transporten, ut med häst 2 och 3 ur lastbilen. Sen kan vi med hjälp av traktorn dras bort... 
Nu far vi hemåt! 
 
Stort och hjärtligt tack till Kinda Ridklubb som hjälpte mig med mina starter, lät mig starta Avocado efter allt och Åke som drog bort oss så vi kunde åka hem! 
Ni är fantastiska!
 
Vad jag vil ha sagt, ingen är perfekt, analysera era fel, går det bra - analysera, går det rätt åt skogen - analysera, skyll inte ifrån er, på banan, tävlingen, hör alldeles för mycket skitsnack.
Och när man inte är nöjd förns hindren är gjorda av guld, och då glänser de säkert för lite. 
Det är inte värt det, för om ni gör det så fastnar ni, vem vill fastna i sin egen utveckling. Vem vill vara den som tycker illa om någon annan medmännska? Det som sker beror på dig, dina reaktioner, dina bedömningar, dina tankar, dina HANDLINGAR, samt de handlingar du inte gör. Var den bättre och lär dig, väx av det du gör och inse att du kan göra fel. Man tar inte över världen på en dag. 
 
Ni ska veta att på vägen hem prata jag och mamma jättemycket och kom fram till det ena och det andra. Och vi skrattade, för när man ramlar av på startlinjen, då finns bara skratt eller tårar. Jag väljer skratt, livet är för kort för att gråta över sådant.
 
 
-jag är en väldigt klok man fast jag bara är fem. Slå de ni era hispiga ston med era humörssvägningar. Avocado 
Pernilla Elving
2013-03-31 @ 07:58:24

Ha ha, tack för du bjuder på dig själv, Lotten. Jag kan se din snopna min framför mig, jag vet :-) hur fort det går när man ligger där kollar in kvaliteten på underlaget i närbild. Härlig inställning till pållen som fick en ny chans. Han minns garanterat den sista rundan till nästa gång :-)))

Svar: ja att jag fick gå in igen var värt guld :) hoppade honom hemma igår och jag skulle vilja säga att han hoppade bättre! mer allert! det finns alltid något gott att hitta av sådanthär ;)
Tränarbloggen

Anneli Wahrén
2013-04-06 @ 08:57:21

Sitter här och har precis i denna stund avblåst fin,god underbar kväll med härliga vänner på Starby Hotell.Förkylningen slog till med stor kraft igår.USCHIANNA!
Per är ute med vår älskade Mozart,frukost är utlovad tills de är tillbaka.Därefter väntar en helg med mycket jobb för hans del,och många glas Restorate o Activizerr för att BLI BRA till min lektion för Nina, på måndag eftermiddag!
Lotten!
Detta var en underbar berättelse,hur det är att ta vara på chansen att titta runt De "berömda hörnen".
Du/ ni är så fantastiskt goa,i ert sett att se på era hästar och hur ni tacklar det som händer :)
De lever en njutbar tillvaro,till sammans med ambisiösa ägare,ryttare.
Tack för att du låter oss få en inblick i,hur det är att träna,tävla och leva med hästar!

Svar: Tack för dom orden. Idag ska vi träna på titthinder och spännande vägar och sedan blir det Jönköping nästa helg.
Tränarbloggen




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0